Mar 012017
 

HORN

Dryckeshorn för den moderna Vikingen, Fyll hornet med mjöd eller din favorit öl, saft, vin eller vad du vill. Duka det coolaste festbordet någonsin bland dina bekanta, värsta fredagsmyset eller den klart fränaste Vikingafesten i kvarteret. Vi har tillbehören ni behöver. Viking.se

Olika storlekar på Dryckeshornen

WebShop storlekar klicka här

Hornställ

WebShop storlekar klicka här

 

Dec 212016
 

Vi på Viking.se önskar alla er en riktigt
God jul & Gott Nytt år !!!

Jul & nyår

I dagens julfirande finns innehåll från alla tider. Ordet jul är besläktat med fornisländskan och fornengelskan. I norra England talar man fortfarande i lite ålderdomliga sammanhang om yule, som möjligen är ett arv av vikingarnas framfart där.

När vi höjer våra ölglas och önskar varandra God jul är det en obruten tradition ända från hednisk tid, även om det då var dryckeshorn som lyftes. Många av våra jultraditioner är en förening av gamla svenska traditioner blandade med inslag från främmande land. Från 1700-talet har vi det första belägget för en ljusklädd Lucia, invandrad från Tyskland liksom den klädda julgranen. Bägge dök upp i herrgårdsmiljö där man tydligen hade utländska kontakter. Granen blev allmän under 1800-talets slut och den julklappsutdelande jultomten först under 1900-talet.

Hela Nordens WebShop vi har Dryckeshorn för Yule

GRYM TID

Norrmannen Snorre Sturlasson skildrade nordbornas drickande vid sina midvinterblot på följande sätt:

”En skål ska bäras runt elden, och den som ordnade gästabudet skulle välsigna den. Först skulle man dricka Odens skål, för seger och för kungens makt, och sedan Njords och Frejs skålar för goda skördar och fred. Därefter hade många män för vana att dricka den förnämsta skålen. Man drack även en skål till minnet av höglagda släktingar”

Julblot eller Midvinterblotet var den stora offerfesten till gudarnas väl. Djuren slaktades, blodet målades upp på väggarna och man frossade i all den mat som djurens kroppar gav. Även människor offrades vid denna tid – främst de som var slavar.

Det var en grym tid där Thor, Oden, Freja och alla de andra asagudarna var människornas härskare och där Bifrost, bron mellan människorna och gudarna, var länken mellan livet på jorden och Valhall – gudarnas boning. Här kunde alla äta helstekt gris och dricka allt det mjöd de kunde. Därför var det kanske inte så underligt att människor lät sig offras.

Den romerske historieskrivaren Plinius berättar att germanerna drack av uroxens horn och att de brukade fylla hornen parvis, två och två från samma huvud. För att göra sin rätta verkan skulle ölet och dryckeshornet invigas till sin heliga tjänst genom ett ”förmäle” adresserat till den gud som skulle göra både drycken och den som drack delaktig av sin kraft. Det signade fyllda hornet kallades ”full” och man drack till exempel Odens full för seger eller Frejs full för god årsväxt. Tömdes hornet för förfäderna kallades det ”minne” (ordet ”skål” är förresten ett låneord från Tyskland som kom först på medeltiden). Man drack alltså ”full” eller ”minne” på vikingatiden. Det invigda ölets roll i rit och fest märks också tillsammans med namnen på årets och livets stora tillfällen; barnölet, giftasölet, slåtterölet, julölet, arvölet och gravölet.

Julbordet

har sina rötter i vikingarnas midvinterblot. Det äldsta julbordet härrör från vikingarnas midvinterblot men få av rätterna på dagens julbord är från äldre tider, med dopp i grytan, julkorv och lutfisk som undantag. Flera idag allmänt accepterade julbordsrätter, som köttbullar, julskinka, prinskorv och gravlax, blev inte vanliga förrän under 1900-talet, och köttbullarna blev först vanliga under 1970-talet. Som dricka serveras ofta julöl och julmust.